Jo nu händer det grejer i badrummet igen...
Vi har världens längsta (i tid) badrumsprojekt tror jag... Det revs ut i slutet av sommaren förra året, blir väl klart nu i vår?
Ja många turer har det varit å så har ork, lust och energi saknats ibland.. Ja vi har ju inte heller suttit i sjön då vi har duschen där nere, i tvättstugan och två toaletter till...
Men så här ser det ut nu, dusch mojängen är just nu utdragen ca 50 cm från väggen så elektriker och VVS:are skall kunna jobba bakom :-)

Enya hade haft en jobbig sista vecka. Hon har betett sig nästan som om hon skulle valpa varje dag i en vecka så nog kan ni tro att jag vart på helspänn, gått och stått på nålar.
I princip bott och sovit bredvid valplådan i tre dagar nu…
Fast igår förstod jag att nu är det nära, Enya vägrade äta hela dagen, knappast ens smörgås med ost, någon köttbulle slank bara ner och nått hundtugg. Jag trodde nog att valparna skulle komma under natten men inte då. Dock var det mycket hässjande och bäddande och ut och kissa i natt. När klockan var 05.30 väckte Enya mig ordentligt för då var det ”äkta” hässjningar så att säga, tempen hade krupit upp till normal/straxt över också. Vid 06-tiden ringde jag min mamma, så hon skulle komma så fort hon kunde och ta hand om Klara och John under valpning. Hon kom nästan direkt – tror mamma kastade sig i bilen och snabbt förde de 1,5 milen för hon var här på knappt 20 minuter tror jag?

Enyas öppningsskede hade ju nästan pågått i två dygn så hon var ganska trött. Alternerade med att ge henne en ”dietsoppa” jag kokat ihop samt en ”energidrink” med yoghurt, äggula och Dextropur. Det slukades med god aptit!

Hennes värkar började så smått efter nio och vid 11 tiden kunde jag äntligen se en fosterblåsa.
Hon var ganska orolig och kunde inte slappna av förens hon satt sig i mitt knä…
Där satte hon sig och så tittade hon mig djupt i ögonen och krystade, 11.18 föddes den första av Enya och Raffertys valpar som var en hanhund med Enya sittande i mitt knä, vilken upplevelse och vilken känsla, min fina lilla Enya.
Fick Enya att gå tillbaka i valplådan och sedan gick det fort ännu en hanhund kl 11.25 och en tik vid 11.55, jag hann knappt med…

Sedan var det lugnt en timma, jag som var vrålhungrig passade på att gå och värma mat jag hade i kylen, jag gick in till Enya emellan men allt verkade lugnt. Så jag satte mig och åt min mat det tog väl 5 minuter när jag kom tillbaka låg där ännu en liten tikvalp som var så fint ”av navlad” och torr och ren. Duktiga underbara Enya – tänk vad de kan tikarna! (Så klart de kan det gör de ju i det fria men ändå…)

Väntan igen, min mamma passar upp med kaffe osv och en timma senare 14.15 kommer så ännu en tik. Denna något mer leverfärgad än de övriga två som är mer vita i sin teckning.
Lite lustigt med valparna är att deras födelsevikt vart ungefär densamma:

Valp 1 hane: 396g
Valp 2 hane: 396g
Valp 3 tik:      397g

Valp 4 tik:      400g
Valp 5 tik:      400g

Straxt efter den tiken kom ännu en liten tik valp men hon hade hunnit bli en ängel redan innan  hon föddes.. Så hjärtskärande att se den livlösa kroppen men man får se det så att det är skönt att de kommer ut och inte blir kvar i tiken när det kommer en dödfödd valp.

Enya vart lugn – hon sov och tog det lugnt, tycker det är så svårt att veta om det är några kvar, jag tyckte hon kändes ”butig” liksom lite tjock, tyckte jag nog jag kände några sparkar, tog Enya på en lite promenad så hon fick rasta av sig och ev komma igång lite. Innan duschade jag henne för hon var helt nedsölad. Undertiden gjorde min mamma i ordning hos valparna, bytte till rena tidningar och ren vetbed och svabbade ur lådan.

När vi kom in efter promenaden satt jag hos Enya någon timma till men hon var så stilla och låg och bara mös med valparna, några sparkar kände jag inte heller … Hade jag inbillat mig dem då? Så jag gick och gjorde i ordning en ”After Birth” drink till Enya och den sög hon i sig…
Jag städade och tvättade av laddade tvättmaskinen och tvättade osv och så gick jag och ställde mig vid spisen en stund, kålpudding a la Paulun skulle det bli! Vi hör ju valprummet från köket men inget konstigt det verkade stilla bara några små pip då och då… Gick och tänkte på namn till de fem små och tänkte det är allt en lagom stor valpkull...

När jag sedan vid 18.00 skulle gå och ta ut Hero och Diezel samt ge dem mat så gick jag såklart in i valprummet, då tyckte jag Enya såg så sölig ut… Jag räknade valparna och ja det hade kommit en till, han var fortfarande våt av fostervatten så jag torkade honom torr och vägde honom och kollade över honom som jag gjort med de redan födda valparna.

Så gav jag herrarna mat och en liten rastning, när jag kom in ville Klara gå och titta på ”bebbi”. Så det gjorde vi, då ser jag att Enya krystar… Titta sa jag till Klara det kommer en bebbi till. Storögt tittade hon när Enya födde fram den sista valpen framför henne. Det var en tikvalp…

Valp 6 hane:   367g
Valp 7 tik:      396g             

Summa summarum så har vår efterlängtade G kull då äntligen anlänt och vi hälsar fyra små prinsessor och tre prinsar välkomna till världen!

Enya och jag skickar en särskild hälsning till Helene för support och stöd när det behövdes!
Ett stort och väldigt tacksamt tack också såklart till min mamma som ställt upp flera dagar och någon natt att vara här och hjälpa mig med barnen när Enya behövde mig som mest!

...jo det är sant! Sambon får inte hitta det och tro att det är gammalt och nått man ska slänga... Först tänkte jag lägga det där jag har kokta ägg. ( brukar koka så många som får plats i äggkokaren så har jag till ett par frukostar ) men där kanske han hittar det och tror det är kokt och så är det ägget borta.... Varför gömma då?
Ja dels slipper jag besväret att förklara varför jag MÅSTE ha det där ägget ( även fast han skulle förstå ) och så var det så få färska ägg kvar på kartan... Typ fyra och ett av dem är gömt och ett av dem har jag blandat i en "dietsoppa" till Enya så hon får i sig lite energi innan/under valpningen. Ifall det kommer igång i natt i morrn bitti eller nått... Jo ägg var det, sambon jobbar ju natt så innan jobbet ( ikväll ) tar han sig nått å äta typ ett par stekta ägg eller nått sånt.. Vill inte riskera stå utan ägg OM det bli valpar o natt/ i morrn för det ägget (gulan) ska va till Enya efteråt...
Sååå jag gjorde en wook med grönsaker och lite gott åt honom så behöver han ej fundera på att steka ägg eller nått...

Ja helt galet va? ;-)
God Natt

I går var det dags för mig att förförsta gången starta på officiellt jaktprov.
Ett Nybörjarklass B prov som anordnades av Springer Östra vid Kungberga Lillgården utanför Nyköping.
Jag hade anmält Diezel. Vi har tränat en del, mest apportering, stadga och sådant. Inte så mycket fältarbete. Så sista månaderna har det vart mest fokus på att få honom att gå ut och ta egna initiativ liksom. Han har helst velat springa vid mina ben och fötter och ber som om lov hela tiden när han skall ”ut från mig”. Det är förstås mitt eget fel… Så som vi bor så är det ju ett ständigt inkallande och ”ja Diezel det är ok” eller ”nej Diezel kom hit nu” Har inte vart ute så mycket med honom på bra marker att träna heller så ja jag kan säga att fält delen med sök och mönster samt jaktlust kändes som de för oss svåraste delarna.

Varför anmälde jag så oss? Jo först och främst för jag ville få se var någonstans i vår träning vi befinner oss samt att själv få en ny erfarenhet att gå på prov. Få träningstips och nya idéer, det är så himla lätt att fastna i det gamla vanliga tragglandet med några dummie apporter hit och dit… Jag vill lära mig och min hund mer och få mer rutin. Samt testa nått nytt och kul med min hund!

Dagen började väl lite sisådär för min och Diezels del, jag körde fel ett antal gången kom ut på några konstiga skogsvägar som min GPS i Iphonen sa att jag skulle köra på… Guppigt och dant och väldigt kurvigt så stackars Diezel mådde inte så värst… Rätt som det var hörde jag ”ulk ulk” och ja det kom några kaskader med kräks…stackars Diezel  

Ja jag kom fram i alla fall precis lagom så jag precis hann med att gå på toa och bli avprickad och få startlistan innan domaren informerade oss om hur provdagen skulle gå till.

Det skulle bli två släpp på två olika sorts marker, en som domaren sa ”tråkigare” på ett stort fält och sedan i mer rolig mark -skogsterräng. Diezel och jag hade efter lottning fått startnummer fyra av elva ekipage och alla var på plats, det var en field spaniel, två jakt cockrar och resterande åtta var Engelska springer spaniels.

Det var intressant att titta på de andra deltagarna och plötsligt var det vår tur… Lite nervös var jag men det släppte så fort jag släppt Diezel, då var koncentrationen på honom.
Han gick fint på fältet i galopp (något långsamt men, men) och med fint sökmönster för honom, han var mycket mycket bättre än någonsin hemma, jag blev super förvånad, glatt överaskad så att säga. Diezel fick skott och apport och stadgan höll fint och han fann dummien och levererade fint till mig.

Som sagt att se andra hundar och förarna jobba var väldigt lärorikt.
Så var även de diskussioner vi hade med varandra om träning och metoder och tips från de som har så himla mycket fin erfarenhet och som gärna ville dela med sig!

Det som är så kul på ett sådant här prov/tävling eller vad vi skall säga ar ju att alla kan lyckas (eller misslyckas) Man är inte konkurrenter liksom utan man kan ju alla få godkänt eller få ett bra träningstillfälle!

Lite senare när alla vart på det ”tråkiga fältet” startade vi om från början i ett skogsparti. Det gick likadant till, jag släppte Diezel och han fick jobba, jag fick några ”tips från coachen” och även några påpekande och  ”tänk så här eller gör så här istället” – m.a.o lärorikt med kritik.
 
När alla sedan var färdiga i skogspartiet så var det dags för lunch och väntan medan domaren skrev rent sina protokoll… Nervös väntan men i goda trevliga människors lag så var det riktigt ok med den väntan – och väääääldigt gott med mat och dryck och kaffetår!

Så var det samling och jag såg att vår skytt för dagen höll i fyra stora fina rosetter… Fyra godkännda, vad kul tänkte jag, men inte tänkte jag det skulle vara en av våra rosetter han höll i…

När domaren Eva började läsa vårt protokoll, jag då var jag lite nervös fast ändå vi skulle ju bara prova så jag hade inte tanken att vi skulle kunna vara godkända?
Men de delar av provet som jag inte trodde på att vi skulle få godkänt på – jo då de hade vi tvåor på… (Man skall ha mint två av fem poäng för att få godkänt så har man en etta på någon av delarna fast femma på allt annat är man tyvärr ej godkänd)
Så kom domaren till de delarna på provet som jag kände var våra ”starkare” delar – då hade Diezel mellan fyra och fem på dem samt en trea på ”allmänt uppförande” – Diezel var GODKÄND och mina tårar trillande såklart ned för kinderna – det var S T O R T för lilla mig och lilla Diezel som bara är små nybörjare och jag som dessutom aldrig trott jag skulle gå på ett ”jaktprov” det är ju bara alla duktiga hundmänniskor och de som hållit på länge och är så erfarna….
Så typiskt mig att inte tro på mig själv alltså…men tji fick jag på mig själv där!!

 
Dagens skytt Lars Persson och dagens domare Eva Widén
Vi som blev godkända sittande fr.vä
Barecho Deal Or No Deal med Maria Herbertsson, Hi-Design's Absolute Extreme med Anette Buske, Picabo's Moonbeams med Anna Kårberg samt Eventide´s Honeyfly med Anna von Friedrichs.

Diezels kritik kan ni få läsa här:
Nu vet vi vad vi skall jobba vidare och bli bättre på :-)