Enya hade haft en jobbig sista vecka. Hon har betett sig nästan som om hon skulle valpa varje dag i en vecka så nog kan ni tro att jag vart på helspänn, gått och stått på nålar.
I princip bott och sovit bredvid valplådan i tre dagar nu…
Fast igår förstod jag att nu är det nära, Enya vägrade äta hela dagen, knappast ens smörgås med ost, någon köttbulle slank bara ner och nått hundtugg. Jag trodde nog att valparna skulle komma under natten men inte då. Dock var det mycket hässjande och bäddande och ut och kissa i natt. När klockan var 05.30 väckte Enya mig ordentligt för då var det ”äkta” hässjningar så att säga, tempen hade krupit upp till normal/straxt över också. Vid 06-tiden ringde jag min mamma, så hon skulle komma så fort hon kunde och ta hand om Klara och John under valpning. Hon kom nästan direkt – tror mamma kastade sig i bilen och snabbt förde de 1,5 milen för hon var här på knappt 20 minuter tror jag?

Enyas öppningsskede hade ju nästan pågått i två dygn så hon var ganska trött. Alternerade med att ge henne en ”dietsoppa” jag kokat ihop samt en ”energidrink” med yoghurt, äggula och Dextropur. Det slukades med god aptit!

Hennes värkar började så smått efter nio och vid 11 tiden kunde jag äntligen se en fosterblåsa.
Hon var ganska orolig och kunde inte slappna av förens hon satt sig i mitt knä…
Där satte hon sig och så tittade hon mig djupt i ögonen och krystade, 11.18 föddes den första av Enya och Raffertys valpar som var en hanhund med Enya sittande i mitt knä, vilken upplevelse och vilken känsla, min fina lilla Enya.
Fick Enya att gå tillbaka i valplådan och sedan gick det fort ännu en hanhund kl 11.25 och en tik vid 11.55, jag hann knappt med…

Sedan var det lugnt en timma, jag som var vrålhungrig passade på att gå och värma mat jag hade i kylen, jag gick in till Enya emellan men allt verkade lugnt. Så jag satte mig och åt min mat det tog väl 5 minuter när jag kom tillbaka låg där ännu en liten tikvalp som var så fint ”av navlad” och torr och ren. Duktiga underbara Enya – tänk vad de kan tikarna! (Så klart de kan det gör de ju i det fria men ändå…)

Väntan igen, min mamma passar upp med kaffe osv och en timma senare 14.15 kommer så ännu en tik. Denna något mer leverfärgad än de övriga två som är mer vita i sin teckning.
Lite lustigt med valparna är att deras födelsevikt vart ungefär densamma:

Valp 1 hane: 396g
Valp 2 hane: 396g
Valp 3 tik:      397g

Valp 4 tik:      400g
Valp 5 tik:      400g

Straxt efter den tiken kom ännu en liten tik valp men hon hade hunnit bli en ängel redan innan  hon föddes.. Så hjärtskärande att se den livlösa kroppen men man får se det så att det är skönt att de kommer ut och inte blir kvar i tiken när det kommer en dödfödd valp.

Enya vart lugn – hon sov och tog det lugnt, tycker det är så svårt att veta om det är några kvar, jag tyckte hon kändes ”butig” liksom lite tjock, tyckte jag nog jag kände några sparkar, tog Enya på en lite promenad så hon fick rasta av sig och ev komma igång lite. Innan duschade jag henne för hon var helt nedsölad. Undertiden gjorde min mamma i ordning hos valparna, bytte till rena tidningar och ren vetbed och svabbade ur lådan.

När vi kom in efter promenaden satt jag hos Enya någon timma till men hon var så stilla och låg och bara mös med valparna, några sparkar kände jag inte heller … Hade jag inbillat mig dem då? Så jag gick och gjorde i ordning en ”After Birth” drink till Enya och den sög hon i sig…
Jag städade och tvättade av laddade tvättmaskinen och tvättade osv och så gick jag och ställde mig vid spisen en stund, kålpudding a la Paulun skulle det bli! Vi hör ju valprummet från köket men inget konstigt det verkade stilla bara några små pip då och då… Gick och tänkte på namn till de fem små och tänkte det är allt en lagom stor valpkull...

När jag sedan vid 18.00 skulle gå och ta ut Hero och Diezel samt ge dem mat så gick jag såklart in i valprummet, då tyckte jag Enya såg så sölig ut… Jag räknade valparna och ja det hade kommit en till, han var fortfarande våt av fostervatten så jag torkade honom torr och vägde honom och kollade över honom som jag gjort med de redan födda valparna.

Så gav jag herrarna mat och en liten rastning, när jag kom in ville Klara gå och titta på ”bebbi”. Så det gjorde vi, då ser jag att Enya krystar… Titta sa jag till Klara det kommer en bebbi till. Storögt tittade hon när Enya födde fram den sista valpen framför henne. Det var en tikvalp…

Valp 6 hane:   367g
Valp 7 tik:      396g             

Summa summarum så har vår efterlängtade G kull då äntligen anlänt och vi hälsar fyra små prinsessor och tre prinsar välkomna till världen!

Enya och jag skickar en särskild hälsning till Helene för support och stöd när det behövdes!
Ett stort och väldigt tacksamt tack också såklart till min mamma som ställt upp flera dagar och någon natt att vara här och hjälpa mig med barnen när Enya behövde mig som mest!